Månadsarkiv: mars 2016

Konstgräs och snötippning nära vatten – ett lokalt vattenproblem?

Microplastics_in_sediments.jpg

Mikroplast i vattnet har de senaste åren blivit uppmärksammad för att den tas upp av plankton så att den kommer in i näringskedjan, troligen ändå upp till människan. Att de lägre nivåerna i näringskedjan kan påverkas är redan klarlagt, men huruvida mirkoplastens farlighet minskar eller ökar till vår egen nivå i näringsväven, är delvis oklart. Vi vet alltså inte riktigt vad vi håller på med (inte denna gång heller…), vilket leder till att försiktighetsprincipen borde gälla — inte minst med tanke på att plastutsläppen till havet hittills bara ökat och ökat.

En färsk rapport från IVL (se länk nedan) visar att trafiken/transportsystemet står för de största svenska utsläppen av mikroplast till havet, ca 13 500ton. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att däckslitage leder till frigörelse av ett i stort sett icke-nedbrytbart damm. Mer anmärkningsvärt är däremot att konstgräsplaner (malda bildäck som läggs på en matta av gröna plaststrån) är den näst största källan av den mikroplast som kommer från Sverige, med ca 2-4000 ton per år.

Den lokala kopplingen? 

Mikroplast är troligen ett ganska begränsat problem i våra glesbygds-ytvatten. Däremot är den, som sagt var, kanske ett potentiellt hot för näringskedjorna som leder från havet och upp till människan. IVL:s slutsats är att två stora flödesvägar från transportsystemet kan vara dagvatten som utan filtrering går ut i vattendragen, och snötippning som görs mot vatten. Just snötippningen mot vatten har kommit upp på dagordningen i åtminstone Robertsfors kommun. Både vanlig plast och mikroplast är därmed något att tänka på för våra lokala beslutsfattare! Och även policyn kring konstgräsplaner verkar kunna förbättras…

Referenser:

http://www.ivl.se/toppmeny/pressrum/pressmeddelanden/pressmeddelande—arkiv/2016-03-07-slitage-fran-dack-storsta-kallan-till-mikroplast.html

http://www.ivl.se/webdav/files/Rapporter/C183.pdf

Bildkälla:

Wagner et al.: Microplastics in freshwater ecosystems: what we know and what we need to know. In: Environmental Sciences Europe. 26, 2014, doi:10.1186/s12302-014-0012-7, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39507778

 

 

Annonser

Konferens i Umeå 16 mars: ”Mål i sikte”

Till vattenpolitikerna, och andra personer som uppfattar sig som lokala beslutsfattare:

Hur ska den kommande energiomställningen gå till egentligen?
Hur ska det komplexa samhällssystemet bli hållbart?

Kanske blir svaren på de frågorna tydligare på den regionala miljömålskonferensen i Umeå den 16 mars 2016?
Kända namn på talarlistan är t.ex. Energiminister Ibrahim Baylan och Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger. Därtill talar även Jonas Eriksson, näringspolitisk strateg på Norra Skogsägarna och Catarina Hägglund, kommunikationschef på Skellefteå Kraft.

Konferensen riktar sig enligt inbjudan till sig till regionala och lokala beslutsfattare…

…vilket innebär att åtminstone vattenrådets vattenpolitiker i högsta grad är berörda.

Anmäl sker senast den 10:e mars via webbplatsen RUS.

(Deltagaravgift: 800 kr)

 

Kontaktpersonens kommentar på varför konferensen kan vara nyttig att bevaka:

Den kommande omställningen till ett hållbart samhälle är en ödesfråga, eftersom vårt nuvarande samhälle är – just det – ohållbart. Energiomställningen kan sannolik bli den svåraste nöten att knäcka, eftersom samhällets i särklass mest flexibla energikälla (fossila bränslen) kommer att behöva fasas ut, antingen för att brist uppstår (fossila bränslen är ändliga resurser, som redan idag börjar ta slut i tidigare oljerika länder) eller när en medveten omställning görs för att förhindra brist (och inte minst klimatförändringar).

Vilka alternativ har vi då? Att få ut ännu mer energi från skogen eller myrarna, eller att få ut mer energi från vattenkraften? Dessa tre frågor, och liknande på samma tema, är väl värda att följa för vattenrådets representanter, eftersom mera skogsråvaror, eller mera torv och vattenkraft inte så lätt kan trollas utan att vi stöter på den lokala ohållbarhet som vi under de senaste åren tenderat att skapa mest utomlands.