Kategoriarkiv: Kontaktpersonens inlägg

Rapport från uppstartmötet för Samverkansprojekt Rickleån

Länsrådet Lars Lustig inledde dagen.

Uppstartmötet för Samverkansprojekt Rickleån gick av stapeln i Robertsfors den 18 maj. Ett femtiotal personer hade slutit upp. Samverkansprocessens koppling till kreativitet och innovation, betonades under dagen. Flera talare betonade också betydelsen av att samtalsklimatet måste präglas av respekt för de olika perspektiven som finns, för att kreativiteten ska kunna komma fram.

Terese Bengard från Hela Sverige Ska Leva, pekade bland annat på de resurser som vi kan utveckla, men inte alltid tänker på.

När dagen avslutades hade de fyra nybildade samverkansgrupperna satt upp ramar för det kommande arbetet. Grupperna diskuterade även vilka ytterligare resurser, personer och intressegrupper som skulle behövas under de kommande mötena. Både vattenkraftgruppen och kulturmiljögruppen planerar studiebesök längs Rickleån under hösten.

Kontaktpersonens personliga kommentar: Mötet präglades av en positiv och konstruktiv stämning, vilket bådar gott för den kommande samverkansprocessen. Efter några telefonsamtal idag den 19:e maj (dagen efter) känns det extra bra att konstatera att representanter både från Skellefteå kraft och Älvräddarna har uttryckt att de var nöjda med dagen. 

Mer information om vad grupperna kommer att ske via vattenrådets hemsida och facebooksida. En särskild projekthemsida planeras också, för att på bästa sätt samla den information som kommer fram. Se till att följa denna sida tills dess!

Fyra samverkansgrupper formerades. I bild visas gruppen med tema kring att förvalta de värden som finns och kan skapas längs Rickleån.

Annonser

Senaste tidens nyheter på hemsidan

Här kommer en sammanfattning av senaste nyheterna på vattenrådets hemsida (från maj 2016 fram till idag den 22 mars 2017):

 

Projektet VIMLA bjuder in till möte den 30 mars 2017

 

En nylig rapport, med fokus på Mellanbygden, indikerar att det finns tusentals sänkta sjöar enbart i Bottenvikens vattendistrikt. Många av dessa sjöar klassas inte som vattenförekomster, vilket innebär att både staten och EU riskerar att missa deras potentiella betydelse för människorna i framtiden.

 

Mörten är tillbaka även i tidigare försurade vatten i Mellanbygden. Även braxen kommer tillbaka — kanske även till vatten där tidigare aldrig har funnits.

 

Fiskeintressen står mot fiskeintressen? Hur kan det gå ihop? Med en förståelse för att det finns olika perspektiv faller kanske pusselbitarna på plats lite lättare.

 

Mellanbygden kan vara ett av Sveriges uttertätaste områden. Ja, här finns det faktiskt uttrar i vattendrag som nästan är fisktomma.

 

Synen på framtiden är ett grundläggande perspektiv, som går isär även i vattenarbetet, även om de flesta tunga instanser enbart verkar planera för ett ekonomiskt gynnsamt scenario.

 

Regeringen sköt upp beslutet angående vattenmyndighetens åtgärdsprogram i nästan ett år. Sedan kom ett beslut, som främst syftar till att det svenska jordbruket inte ska konkurreras ut.

 

Den 25-27 oktober 2016 var Vattenrådet medarrangör i en stor vattenkonferens. Mer än 150 personer deltog från hela Sverige.

 

Vattenkraftsdebatten är mångfacetterad, och därmed intressant. Miljöargument ställs t.ex. ofta mot andra miljöargument, samtidigt som nationens ekonomiska intresse ställs mot lokalbefolkningens icke-beskattningsbara upplevelsevärden. Och därtill ställs oftast det småskaliga/lokala mot det storskaliga/ centraliserade, med argumentet som oftast pekar mot att det storskaliga är bättre.

 

I Mellanbygden finns flera grupper som jobbar med sjöar. Uttersjögruppen som fått medfinansiering från LOVA, provade i våras reduktionsfiske som metod mot övergödningen i sjön. Arbetet fortsätter under 2017, med delvis reviderad metodik.

 

 

De tusen sjösänkningarnas land

I en rapport från Mellanbygdens vattenråd konstateras att det finns minst 1800 sänkta sjöar i Norrbottens och Västerbottens kustland (minst  56% av alla sjöar i området). Rapporten ger en detaljerad bakgrund till hur detta har gått till, med exempel på att situationen i ett flertal av de nuvarande sänkta sjöekosystemen är ohållbar — i den bemärkelsen att igenväxningen är ganska snabb. Om målet är att bevara de sjöar som bara för 100 år sedan var mycket viktiga för den lokala produktionen av basresurser, finns det helt klart mycket att göra. Frågan är bara hur det ska gå till. I rapporten ges exempel på olika sätt att tänka kring prioriteringar och val av metoder. Rapporten diskuterar också att målet för restaurering inte nödvändigtvis behöver vara att skapa ett ”naturvatten”, eftersom det också finns uppenbara nyttor med att sjöar bevaras för att kunna användas som ”kulturvatten”.

Rapporten riktar sig till alla som är intresserade av de sänkta sjöars historia och nuläge, med särskilt fokus på makthavare — i form av allt från enskilda sakägare till de chefer som verkställer vattenpolitiken, samt därtill inte minst de politiker som utformar vattenpolitiken. Ett särskild målgrupp för rapporten är de sakägare i Mellanbygden som har visat intresse för sjörestaureringar.

Hela rapporten kan laddas ner via denna sida.

 

Karpfiskarnas återkomst

Mört

Mört från Dalkarsån, där pH varje år går ner mot 4,5.

I förra veckan konstaterades att uttrarna har varit på stark frammarsch i Mellanbygden de senaste åren. Parallellt med detta uttrarnas segertåg, verkar även mörtarna och braxarna ha börjat trivas allt bättre (kanske finns det till och med ett samband?). Under mina olika möten som kontaktperson för vattenrådet har jag i allafall fått höra mer än en gång att det finns mer mört. I Åkullsjön kom den t.ex. tillbaka ungefär år 2005. Och när jag åkte båt på Fällforssjön för att diskutera sjöns igenväxning, syntes första gången på ca 40 år en mört i den sjön. Visserligen var den död, men ändå. Något händer. Liknande saker är på gång i Avafjärden i Lövånger, där mörtarna har börjat reproducera sig åtminstone vissa år, efter nästan 100 års frånvaro av yngel. Även i min egen del av Mellanbygden vid Dalkarlsåns huvudfåra händer det saker. Fast pH-värdena i stort sett varje år går ner mot 4,5 sker det nästa årligen en reproduktion av mört. Detta har pågått ungefär från år 2011 då jag för första gången såg yngel av mört i övre delen av huvudfåran (senast någon såg mört där var för ungefär 60 år sedan).

Även om braxen kan betraktas som ovanligare än mörten i  Mellanbygden verkar det som att även den är på väg tillbaka. I Gärdefjärden i Lövånger finns det t.ex. numera i ett betydligt starkare bestånd än tidigare, och kanske kommer den tillbaka även på andra ställen. [Uppdatering tack vare info från läsare: Braxen har nyligen också kommit tillbaka till Hemsjön i Överklinten. I det fallet verkar ingen kunna minnas att det tidigare funnits brax i Hemsjön].

Om någon har information om återkomster av mört och brax tas den gärna emot. Ring eller mejla! Att dessa fiskar kommer tillbaka är nämligen en tydlig indikation på att försurningen minskar, och att vissa av vattenekosystemen i Mellanbygden är inne i en omvälvande förändringsfas.

Jan Åberg – kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd

Bättre fiske med flottleder? (perspektivtagande del 2)

Det här är del 2 i serien om behovet av perspektivtagande i vattenrådsarbetet. Och eftersom en flottledsdebatt nyligen har inträffat, kommer inlägget att handla om just flottleder.

Den nyliga debatten om flottleder handlade denna gång inte om nyttorna med att bevara ”kulturälvar” [se t.ex. Törnlund 2008], utan istället om att fritidsfisket uppges ha försämrats av att flottleden togs bort. Länsstyrelsens replik var att restaureringen¹ rimligen inte försämrar fisket, och att den istället snarare kan leda till ökat sportfiske och landsbygdsutveckling.

Dessa två debattinlägg i VK är ett exempel på att perspektiven skiljer sig även i så enkla frågor som vad som är bra fritidsfiske. Som ett litet förtydligande bör det tilläggas att min egna lilla efterforskning angående missnöjet, antyder att det inte rör sig om en ensam debattör som saknar lokalt stöd. Istället rör det sig troligen om att nackdelarna med restaureringarna diskuteras informellt av ett antal människor, men att endast ett fåtal av dessa känner sig bekväma i att vara öppet kritiska. Eller som jag ibland hör när jag kommunicerar med äldre människor som blivit luttrade av hur  staten svängt i olika frågor : ”Staten har alltid rätt” och ”det har sällan lönat sig att bråka med staten”.

Nu är det visserligen ganska lätt att hävda att det strider mot fakta att flottleder bör bevaras för fiskets skull. Forskningen visar ju trots allt att de strömlevande fiskarna trivs bättre i naturliga forsar. Å andra sidan behöver det inte strida mot fakta att vissa typer av fiske försämras och att vissa fiskare trivs sämre — dvs att perspektivet skiljer sig främst vad gäller de sociala aspekter som forskningen inte tagit hänsyn till.

Detta leder i sin tur in på tanken om att motstånd mot god vattenstatus — i form av exempelvis ifrågasättande av nyttan med att riva flottleder — kan grunda sig på humanekologiska perspektiv som är minst lika faktabaserade som de vattenekologiska perspektiv som till stor del styr begreppet god vattenstatus. Ett exempel kan vara synen på lokalekonomin: Vindelns kommun har t.ex. tappat 30% av sin befolkning sedan beslutet om att Vindelälven skulle undantas från vattenkraftsutbyggnad. Eller om man så vill: att rädda Vindelälven från utbyggnad bidrog knappast alls till den landsbygdsutveckling som många trodde att den fritt strömmande Vindelälven skulle kunna ge. I den situationen ska man kanske inte bli förvånad över att vissa kommunmedborgare frågar sig om de där mångmiljonbeloppen som nu har satsats på laxfiskarnas reproduktion, kanske hade kunnat göra bättre nytta på andra sätt (särskilt om vissa till och med tycker att fisket har försämrats). Med tanke på det som inte hände längs Vindelälven efter att Vindelälven skyddades, bör man kanske inte heller bli förvånad över att det kan finnas en viss skepsis mot de kalkyler som en grupp miljöorganisationer presenterade år 2015 angående Vindelälvens och ett antal andra älvars potential för ”intäkter inom sportfiske och turism”  (100 miljoner kr per år var siffran för Vindelälven).

I Vindelälvens fall kan denna skepsis dessutom vara särskilt förståelig med tanke på att laxföryngringen verkar ha gått väldigt dåligt år 2016 jämfört med de flesta andra laxälvar. Men att den dåliga laxföryngringen i Vindelälven skulle ha en koppling till de omfattande restaureringarna är förstås inte alls säkert, ja ganska osannolikt. Inte desto mindre blir det tydligt att forsar utan spår av flottning inte räcker för laxen. Eller med andra ord, att laxar har komplexa behov, som samhället uppenbarligen inte har full kontroll över.

Och eftersom även turisterna kan sägas ha liknande komplexa behov, bör nog de investerare som vill satsa på laxturism längs Vindelälven både hoppas på att 2016 bara var ett tillfälligt oår för Vindelälvens laxar, och att icke-önskvärda scenarios överhuvudtaget håller sig på behörigt avstånd.

Det var allt om perspektivtagande för denna gång. I nästa inlägg kan det hända att jag dyker ner i de olika perspektiven på flottledernas ersättare: det miljöanpassade skogsbilvägnätet. I det inlägget kan det också hända att resonemanget om framtiden  — som togs upp del 1 — utvecklas mera. Ha det gott tills dess!

Jan Åberg – kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd

 

Fotnot:

1. ”Restaurering av flottleder” är ett begrepp som kan tolkas som en form av nyspråk. Den korrekta betydelsen är rimligen att det är flottleden (megastrukturen/kulturälven) som restaureras. Jag har i min roll som kontaktperson därför fått förklara mer än en gång att vattenmyndigheten menar tvärtom, dvs att:  ”Restaurering av flottleder innebär att vattendragen återställs till ett så ursprungligt skick som möjligt genom återutläggning av sten, stenblock och död ved samt att öppna upp avstängda sidofåror och ta bort ledarmar och flottningsdammar.” (definitionen är citerad från vattenmyndighetens samrådsdokument år 2015).

 

Referenser:

Törnlund, Erik (2008). Jakten på den ”orörda” älven. Västerbotten (Umeå. 1920). 2008:2, s. 58-65. (Obligatorisk läsning för den som jobbar med perspektivtagande om flottleder: författaren är inte bara doktor i ekonomisk historia utan också uppvuxen vid Vindelälven. Resten av skriften är förresten också mycket läsvärd).

Behovet av perspektivtagande i vattenrådsarbetet (del 1)

Ett viktigt förhållningssätt i vattenrådsarbetet är perspektivtagande. Eller om man så vill: att vara öppen inför olika sätt att tänka och resonera. Detta poängteras exempelvis i vattenrådens handbok:

”Kom ihåg att deltagarnas olika perspektiv är den viktigaste resursen i arbetet. Sam-
verkan och dialog kan genom perspektivtagande leda till att man hittar nya sätt att
lösa gamla problem”.  Citat från vattenrådens handbok bilaga 1.

Frågan är dock om det går att ha olika perspektiv på målet om en frisk miljö? Är inte målet god ekologisk status väldigt rimligt? Borde inte alla vilja ha god ekologisk status i vattnet? Och framförallt, vore det inte väldigt omoraliskt att lämna vatten med sämre än god status till kommande generationer?

Mitt nuvarande svar är att det går alldeles utmärkt att ha olika perspektiv på målet god status. Ett sådant perspektiv är att Sverige är rikt på vatten, vilket leder till att vatten ofta betraktas som i stort sett gratis ur ett ekonomiskt perspektiv. Vad gör det om samhället har 1000 enskilda brunnar med god vattenkvalitet, och någon spiller olja i en av dem? Och hur många fler fisketurister kan samhället locka till ett område genom att skapa ännu mera god status, om det befintliga fisket totalt sett ändå är underutnyttjat? På samma sätt som att luft finns i så stor mängd att priset blir lågt, finns en sannolikhet att priset på vatten blir lågt — om det finns i stor mängd.

Just det perspektivet tänker jag dock lämna därhän i åtminstone detta inlägg, och istället fokusera på ett annat perspektiv, som enligt min egen mening är mycket mindre utforskat i den offentliga debatten, men som likväl troligen ligger till grund för en ökad polarisering. Eller med andra ord: ett perspektiv som i vissa fall blir så tabubelagt att diskussionerna riskerar att spåra ur.

Jag vet inte om jag kommer att lyckas, men eftersom mitt uppdrag är vad det är (att vara kontaktperson för ett vattenråd), känner jag mig manad att försöka.

Inlägget kommer att handla om synen på framtiden, och att framtidens människor kommer att kunna ha andra perspektiv än vad de flesta har idag – vare sig vi vill tro det eller ej.

Först en liten inblick i hur framtiden ofta framställs idag:

Ganska många håller nog med om att det nuvarande samhällets självbild — åtminstone i medeltal och på riksdagsnivå — grundas på att utmaningar och problem kan lösas med ny vetenskap och teknik. Det talas t.ex. om olika typer av tillväxt (hållbar, blå, grön etc) som kommer att bidra till att lösa framtidens utmaningar. Att den nya vetenskapen och tekniken kommer att vara omvälvande är dessutom en logisk spådom för den som hänvisar till de senaste 30-40 årens erfarenhet. I samma självbild finns dock också en underförstådd mörk ton: om något förhindrar den smarta utvecklingen lurar katastrofen med stort K bakom hörnet.

Även det nya åtgärdsprogrammet för vatten speglar denna bild. Att det är så, är dock helt naturligt, eftersom myndigheter ska vara styrda av riksdag och regering. Här är några exempel på formuleringar från det nya åtgärdsprogrammet (”del 1 sammanfattning”):

”Genomförande av åtgärder kan leda till ökad efterfrågan av teknikutveckling och innovationer.”

”Vattenförvaltning är därför så mycket mer än miljöskydd: det är en viktig grund för grön och blå tillväxt, och för hållbar samhällsutveckling.”

”Det är också viktigt att komma ihåg att den samhällsekonomiska konsekvensanalysen utgår ifrån ett exempelscenario.” (min fetmarkering)

Sammanfattningsvis finns alltså främst två framtidsscenarios som speglar åtgärdsförslagen för vatten:

  1. Relativt goda tider, med hållbar, grön och blå tillväxt.
  2. En framtid som vi inte behöver bry oss om (vilket, underförstått, rimligen borde syfta på en framtid där det inte finns någon kommande generation att ta hänsyn till).

Här kommer vi därmed in på detta med perspektivtagande. Det är nämligen inte svårt att ifrågasätta detta synsätt med logiska resonemang, eftersom en viss typ av framtid aldrig är 100% säker, och att det därmed rimligen borde finnas en statistisk sannolikhet att framtiden inte bara kan bli ljus eller kolsvart, utan också ett mellanting. Den statistiska sannolikheten att detta mellanting kommer att inträffa i framtiden ökar dessutom ju längre tidshorisont som prognosen omfattar (så länge utgångspunkten inte är att världen går under så fort framtiden inte blir väldigt ljus).

Utifrån detta går det helt klart att argumentera för att en långsiktig politik inte borde planeras för att enbart passa in i det nuvarande samhällets självsäkra självbild, utan istället utformas på liknande sätt som försvaret av nationen, med konsekvensanalyser som inte minst fokuserar på scenarios i vilka människornas livsvillkor försämras.

I detta inlägg tänker jag inte gå in på detaljer i dessa alternativa scenarios, utan istället nöja mig med att konstatera att det är ett fullt rimligt antagande att människor i alternativa scenarios inte resonerar på samma sätt som människorna i framtiden med grön-blå tillväxt. Eller helt enkelt: om mina barn eller barnbarn hamnar i en sämre-än-optimal samhällssituation, är det inte säkert att de kommer att uppskatta alla åtgärder för vatten som dagens regering och EU siktar på.

Sammanfattningsvis betyder detta att olika perspektiv på framtidsanalysen kan vara en av orsakerna till att perspektiven går isär i debatten kring behovet av vattenåtgärder.

I nästa inlägg ges konkreta exempel på hur bur behoven av åtgärder för framtiden kan skilja sig beroende på olika framtidsscenarios. I det inlägger finns även en risk finns jag kommer att dyka ner i aktuella debatter och röra om i grytan en smula. Ha det gott tills dess!

Jan Åberg – kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd

Senaste tidens nyheter på hemsidan

Här kommer en sammanfattning av senaste nyheterna på vattenrådets hemsida:

Årets kanske bästa tillfälle för dialog och samverkan kring vatten i Mellanbygden! Flera olika synvinklar kommer att ta upp! Och inte minst kommer vi att få se många olika vattenmiljöer längs RICKLEÅN. Alla är varmt välkomna!

Om det blir ett större vattenavbrott kan jag få dricksvatten från grannens enskilda brunn med självtryck, så det är nog lugnt. Men hur är det för dig?

Sista anmälningsdag har flyttats fram till 7 maj!

När folk lokalt håller koll på förändringar i miljön kan problemen kanske lösas snabbare?

Radioserien ”Kluvet land” belyser Sveriges glesbygdspolitik kopplat till vattenkraften. Kan det möjligen vara så att Norge är bättre än Sverige på sådan glesbygdspolitik?

Dokumentation från ett konstruktivt vattenrådsmöte där nyttan av dialog och samverkan kring vatten verkligen uppenbarade sig.

Plast i havet är väl ett problem som andra länder än Sverige orsakar? Eller?

Kommer vattenpolitiken återigen att gynna södra Sverige?

Nu finns den officiella ”teasern” för årets kanske främsta nationella vattenkonferens, som hålls i Umeå den 25-27 oktober. Officiell inbjudan kommer innan sommaren — om allt går som planerat.